Sista skälvande timmarna..

Sitter i soffan nerkrupen under en filt me tända ljus runt om mej o en kopp te och lyssnar lyckligt på Hosianna, de sista skälvande timmarna på det 26e året känns helt okej. Stötte på en granne jag inte sett förr, väldigt trevlig att lägga ögonen på. Livet är helt okej, men pricken saknas.

Jobbet går svinbra! vi skriver på samma dags mottagning, jag gör nytta för någon varje dag. Den känslan slår det mesta just nu :)

Indiansommar

Den här sommaren har varit underbar och väldigt intensiv på många olika sätt, just nu har vi världens underbaraste indiansommar och livet ser ljusare än på mkt länge. Fått fast jobb från 1 oktober, älskar lägenheten och jag har börjat få styr på många andra saker. Går däremot i alltför snabb fart framåt, då och då får jag en släng panik över just detta, tiden går, åren går, veckorna går och det mesta är sig likt - är de såhär det ska pågå jämt nu? Gamla orosmoln byts mot helt nya.

Ni vet när folk går och tjatar och gnatar om saker och ting så pass mkt att man tillslut börjar tro på de även fast man innerst inne vet att det inte finns ngt där. Detta är troligen precis vad som blivit. Värst är ju om de sabbar en vänskap för att folk "vill väl". Ni som "vill väl", det är dags och sluta om ni förstår vad jag menar.. Inte världens roligaste att ständigt vara singeln, men ibland kanske singeln inte alltid vill höra hur pass illa det är att h*n just är de..