känslor är en märklig sak.. antingen så känner man för lite så de blir obefintligt eller så känner man för mkt så de blir ohanterbart.. varför finns det aldrig ngt mellanting? mellantinget skulle man väl iofs kunna stämpla som meninglöshet.. och okej då.. det är nog där jag befinner mej nu.. börjar sakta sluta bry mej om ngt igen.. känns hemskt.. men jag tror nödvändigt.. blir ju knäpp oavsett.. en sak vet jag iaf.. mina känslor för dej blev inte hanterbara.. sa ifrån början till dej att jag är värdelös på distansskit.. du ser ju.. blir för osäker o otrygg i hela situationen att jag beter mej lite galet.. ändå finns det ngt i min kropp som säger att jag fortfarande vill ha dej men du vill inte ha mej.. såklart.. för jag vill alltid ha det jag inte kan få! :( men jag börjar misstänka att det är tanken på att va ensam som spökar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar