jag är besviken på människor. lessen att man inte ska kunna lita på ngn som man naivt tror är ens vän. inte första gången du agerat skvallerkärring på ngt jag sagt till dej. jag har varit dum nog o tro att jag räknades som din vän. jag frågade dej om jag fick följa med er ut ikväll du sa nej.. timmar senare ringer hon som du säger dej tycka så illa om ifrån din mobil och undrar varför jag tkr hon har svikit mej. jag reagera med att trycka bort samtalet och stänga av mobilen i chock. jag hatar drama. jag kan inte ta drama. hon som dagar tidigare suttit och sagt att om jag ska träffa T så kan inte vi va kompisar längre. ursäkta mej men jag får inte ihop detta riktigt. men det är väl jag som är en tråkig trög svenneballe som öppnar käften för ofta för fel personer och som för rätt personer inte kan förmå mej att öppna den.
folk snackar om ärlighet och äkthet. folk snackar bara skit och jag är så jävla trött på att alla är så förbannat skenheliga!!! som sagt jag tacklar inte drama bra så jag kryper ihop i fosterställning och lyssnar aldrig mer på ett ord en annan människa säger till mej. livet e fullt av besvikelser och den enda man riktigt kan lita på är sej själv. kul o veta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar