tisdag 9 mars 2010
funderingar
ibland önskar jag att jag vore ja låt oss säga en katt. sova, äta, putsa sej, filosofera, bli klappad på, älskad av matte och husse inga bekymmer utöver om jag kommer få tag i den där musen/fågeln och visa hur duktig jag varit eller inte. men istället sitter man i den här världen och känner sej då o då så otillräckligt o överflödig så de knappt går att sätta ord på de. man bara är vilket kan vara bra ibland men man tröttnar på att bara vara också, man vill bara vara med någon eller man vill uträtta något. blir fullmatad varje dag av bilder och påståenden om att man ska inte vara 1 man ska vara 2 annars är man misslyckad, varför ska de vara så för?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar