en pärs..

känns lite som dagen efter.. vet att de här låter illa men tjenare allså.. skyddsnätet är inte stort för mej.. blir rädd av de tankarna.. i kris ställer säkert folk upp! betvivlar det inte.. men det är mkt att ta in.. känner inte helt att jag skulle vara beredd om de gäller på riktigt.. så otroligt lättad att mamma klara sej oskadd, men blir ändå skraj av tanken om jag inte varit hemma.. likadant den där dagen när pappa kom hem o var helt förvirrad.. inte meningen att man ska behöva tackla sånt här.. jag får liksom inte bryta ihop i såna tillfällen. säger inte att jag gjort de heller, ja har varit den som kunnat tänka ordentligt och finna fram en lösning o behållt lugnet, men det är tankarna på om det krackelerar som kommer.. men får verkligen försöka tänka att det gick bra den här gången.. hoppas nästa dröjer många många många år..