skriver ikapp en dag. Kärlek är något stort och svårt för mig, länge sen jag var riktigt tokkär men vet känslostormarna som kommer av det, det är extrem glädje, ständiga leenden när personen kommer upp i tanken, när man är med varann så går tiden sååå fort och jag kan bara sitta o se på personen i evigheter, hjärtat typ sväller upp till oproportionerlig storlek och lika fort kan man bli sänkt, sårbarheten är nog den värsta känslan och det är svårt för mej att komma till den där galna känslan nu, ibland undrar jag om jag kommer komma dit igen, ja har kanske haft mitt redan. Men känner att jag vill så mkt, så de hindrar mej, men i grund och botten så väntar på mitt hjärta på att öppnas upp igen..
ser tycker att de e de små gesterna som avgör om det är kärlek eller inte.. man kan tycka om ngn så galet mkt men ändå på ngt sätt så har man inte de där kärlekskänslorna för denne person, det är när man gör de små sakerna för varann som det är äkta..
det är så mkt hat i vår värld så jag önskar att folk kunde visa mer kärlek emot varandra..
jag är iaf så otroligt glad att jag har kärleken till mina vänner och mina familj, det kan man leva länge och väl på..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar