skriva av sej..

jag är väldigt ärligt emellanåt i den här bloggen, det är på inga vis på grund av att jag vill att folk ska tycka synd om mej, de e mer för att folk ska förstå mej även om det ibland kan bli svårare..

men jag behöver ändå skriva av mej ibland.. som nu..

jag tycker själv att jag inte e en spännande personlighet, jag är tråkig! jag har svårt för att skaffa nya vänner och uppenbarligen få killar att tycka om mej och stanna kvar, har varit med om många saker i mitt liv och jag vet att folk är med om värre varje dag runt om i världen men nu talar jag om MEJ, ja låter mej själv vara egoistisk o göra de för en gångs skull.. jag är bara en vanlig enkel tjej med enkla förhoppningar i livet men ibland känns det faktiskt som livet spelar mej ett spratt, hjärtat är inte bara i flera delar det är också omgärdat av murar som jag inte vill sänka.. de jag tyckt om har legat me andra tjejer under tiden vi varit tillsammans, de har insisterat att jag ska göra saker jag egentligen inte fått tid på mej att tänka igenom ordentligt, påpekat att jag varit dålig, påpekat saker om min vikt, min personlighet, slutat höra av sej tvärt utan förvarning när jag fallit sååå hårt.. vänner som jag lutat mej på vid dåliga dagar har vänt mej ryggen av olika anledningar.. vissa förståeliga vissa överhuvudtaget inte.. hursomhelst.. jag backar när ja börjar tycka om ngn.. jag kan inte "bara gå o fixa" nya vänner jag är inte sån.. till viss del gillar jag att vara själv till stor del inte, men vem vill ha en person som är sådär halvtrasig inombords som inte kan släppa de som varit utan att tro att de kommer hända igen? kan räkna upp säkert fem personer jag sabbat de me som jag egentligen tyckte så mkt om.. trots allt detta så försöker jag ändå hålla leendet på plats o modet uppe men ja har rätt många downs just nu.. men de blir bättre.. jag vet de..känner såklart att jag är värd de bästa, men när jag sätter upp de här murarna så är de svårt att komma mej nära inpå och ja, de blir väl som att ja saboterar för mej själv på så vis..skulle bara önska att man inte gav upp så jävla lätt alltid.. kärlek o vänskap är väl ngt man kämpar för? inte varit kär på 3 år.. de e fan min tur att va så glad så folk går över till andra sidan gatan för leendet e för stort..

ja detta blev ju inte lite deprimerande.. dags o lägga sej nu tror ja..