Varning för gnäll.

Första dagen på praktiken idag, de va länge sedan något kändes så otroligt  motigt som detta gör. De gör saker lite speciellt och jag är inkörd och redan bekväm på öron och deras sätt att göra saker. Var ambitiös på förmiddagen tills jag efter lunch kom på fan, varför ska ja vara de? behöver inte visa framfötterna överhuvudtaget, desstuom passar ja dåligt in i gruppen.. det kommer bli 4 extremt långa veckor med betoning på extremt, känns knappt ens kul liksom. I ett diktat prata man inte alls om sjukdomen denna person hade utan om den psykiska påfrestningen, ingen undersökning överhuvudtaget, inga labbprover, inga provsvar, de ringde o bokade en präst till henne för att få prata, jag är förvirrad. Min undran e ju också hur man på dessa personer kan ha 128 diktat och ligga 2-3 veckor efter, förstår inte organisationen. Fikarummet är så litet att inte alla får plats att sitta någonstans vid någon rast, på eftermiddagen satte ssk igång med ett personalmöte när vi satt o fika, btw koka era frysta bär!!! När sekreterarna satte igång med gympa i korridoren vid 11-tiden smällde jag nästan av.. kul grej men inte där och då! så ja sammanfattningsvis... vill inte vill inte vill inte! jag vill upp på 2an och jobba! :P