Jag vet inte vad jag vill och jag vet inte vem jag är.

När livet står så där oskyldigt still. Man träffar folk man inte träffat på länge, det känns konstigt, obekvämt och ensamheten slår till. Man har iaf något begrava sig i om dagarna. Vill ha vår och rus, godtar nästan vilket som helst i dagsläget. Konstigt att stilläget kan infinna sig när man nått ett stort mål. Har problem att sätta upp nya, det kanske kommer..